2014-04-19 / 21:17:25

Veganskt påskbord

 
2014-04-06 / 17:51:40

My heart beats a little bit slower

Haha ser ni vad jag har gjort? Jag har failat totalt. Mellanpartiet på håret där bak är gult? Och en sida där framme? Bara att sätta in ny färg, för såhär kan jag ju inte gå.
 
 
 
2014-04-06 / 15:46:16

Like a rolling stone

Gick väl från den tråkiga blonda färgen till det vita idag, igen. Kan aldrig bestämma mig? Men varför vara "vanlig" blond? Så tråkigt och det stinker gult om det. Hellre grå-blå-aktig än gul, enligt mig själv. Fina bilder på en nyduchad Erica.
 
 
2014-04-02 / 17:39:32

Thirty seconds to mars

2014-02-22 är datumet jag alltid kommer komma ihåg, det datumet min högsta dröm gick i uppfyllelse, det datum jag fick träffa mina idoler, det datumet jag fick träffa thirty seconds to mars. Det har gått 40 dagar sedan denna dag och jag kan fortfarande inte förstå att detta har hänt mig. Jag är lika tagen nu som jag var då. Men här kommer min historia, om den viktigaste dagen i mitt liv: 
 
Viktigaste dagen någonsin. Jag kan knappt sova natten innan för jag var så otroligt nervös. Det är nu det gäller, det är imorgon jag kommer få träffa Jared, Shannon och Tomo. Världens bästa dag började dock inte bra. Jag vaknade en kvart innan min buss skulle gå, fick panik, visste inte vad jag skulle göra och trodde att jag hade missat min chans. Genom paniken upptäckte jag att det fanns en till buss jag skulle hinna med. Jag skulle vara framme i Stockholm 15:20 och 16:00 skulle jag vara på plats i fryshuset. Enkel match för mig som är så hemma i Stockholm och all dess kollektivtrafik. När jag väl satt på bussen kunde jag äntligen slappna av. Eller ja, i cirka 40 minuter, sen visade det sig att busschauffören missade en avfart vilket gjorde att den beräknade tiden för ankomst i Stockholm skulle vara 16:20. Det går bara inte! Jag har alltid en tendens att råka på olyckor när jag åker någonstans, men var det tvungen att hända denna dag? Panik uppstod igen. Panik uppstod för busschauffören som mådde så dåligt över att jag inte skulle komma till Stockholm i tid. Jag valde att hoppa av i Norrköping för att fortsätta min resa med tåg istället. 15:30 skulle jag anlända i Stockholm, och det gjorde jag. Sprang till tunnelbanan och sprang till tvärbanan. 15:55 var jag framme vid Fryshuset och nu var det inte många minutrar kvar tills vi skulle få gå in. 
 
Vi var runt ~90 personer som hade köpt en Meet and Great biljett om jag minns rätt. Vilket ansågs var lite enligt dem som hade träffat dem tidigare. Mycket enligt mig själv. Det blev insläpp och jag fick ett band, en tröja, ett vip-pass och en väska. Efter ett tag blev vi ledda ner till källaren, där vip-delen låg. Vi samlades alla i ett rum. På en whiteboard stod det en hälsning och framför oss stod det tre stolar, ett bord och thirty seconds to mars-väggen. Paniken. Paniken. Paniken. Så glad, men så rädd, av någon anledning. De berättade några regler för oss ang vad vi får säga, vad vi inte får göra och liknande. Och sen sa dem 'de kommer komma in i rummet snart'.  De. Thirty seconds to mars. De ska in i detta rum. Och här sitter jag. Omg. 
Första gången jag såg thirty seconds to mars live befann jag mig en meter ifrån Jared Leto och var så otroligt glad efteråt. Andra gången jag såg dem var i somras och jag var ynka tio centimeter ifrån Jared Leto. Jag var glad, skrek, grät och fangirla. Hur skulle jag reagera nu? När jag vet att jag kommer stå nära dem för att ta ett kort? 
 
Helt plötsligt kliver Jared Leto in i rummet. Han säger hej och går nästan direkt till whiteboard-tavlan. Helt plötsligt hade jag Jared Leto en halvmeter ifrån mig. Pulsen, den pulsen var hög. Var helt stel och glad. Han ritade sin "gubbe" och efter ett tag kom resten av killarna in. Sedan drog frågestunden igång. Jag hade ingen aning om att det skulle vara någon frågestund, så jag hade ingen fråga beredd. Jag satt bara där och rös i hela kroppen varje gång man lyckades få ögonkontakt med någon av killarna. Och de var så roliga, precis som jag hade föreställt mig, precis som jag visste. Så underbara, så lätta, så generösa, så snälla. När frågestunden var över var det dags för signering. Vi hade fått en jättesnygg affisch som de kunde signera på (mitt grafiska hjärta blev så glad över att de hade gjort en jäkligt snygg affisch). Jag ställde mig i kön och snart blev det min tur. Först Jared, 'hello', sa han och jag lyckades kläcka ur mig ett 'hello' tillbaka. Sedan Shannon. 'Oh hello! I love your shirt, have you done it yourself?' sa han till mig. Min hjärna skrek "säg något, SÄG NÅGOT" men jag var helt tagen av stunden att jag knappt visste vad jag hette. Tillslut sa jag 'Oh, thank u, yes I have' och Shannon log och gjorde en "bro-fist" till mig och sa 'yeeeah' samtidigt. Sedan gick vidare till Tomo där det blev återligen en ett 'hello'. Nu var det dags för fotografiet. Har haft beslutångest så länge om vad jag ska göra på kortet. Jag vill göra någonting kul, men jag vill inte bli ful. Tjejen som skulle ta kort med bandet innan mig ville krama om Jared på kortet, och det gjorde dem. Jared som är en sådan otroligt perfektionist gick fram till fotografen för att kolla hur kortet faktiskt blev. Tjejen försvann direkt och jag hoppade fram till Shannon och höll om han, och han höll om mig. Och där stod vi stående i några minuter. Bara höll om varandra och myste. Efter en stund så gjorde vi ännu en "bro-fist" och direkt efter kom Jared för att vara med på kortet. Så där stod jag. Med en arm runt Shannon Leto. Med den andra armen runt Jared Leto. Samtidigt som jag hade deras armar runt mig. Bästa ögonblicket någonsin. Kunde inte förstå att jag var i denna situationen och när jag gick därifrån hoppade jag av glädje. Skrek gjorde jag med, detta är helt osannolikt.Var helt uppe i varv. Var så jäkla lycklig. Och vet ni vad som var roligt? "Gubben" Jared målade på whiteboard sitter fortfarande kvar på whiteboarden. För han ritade med en spritpenna. Värdet på den whiteboarden steg väldigt mycket, väldigt fort kan jag ju säga.
 
Vi lämnade kvar våra saker i rummet och gick till arenan. Sprang till scenen och hamnade längst fram, på sidan i mitten. En perfekt plats. När vi alla som hade meet and great var på plats släppte de in resten av publiken. Det var många arga miner man fick för att de som hade köat i flera timmar inte fick stå längst fram, men sorry, detta ingick i biljetten jag köpte. Jag tänker inte offra min plats. Så inte nog att jag hade fått träffa dem, jag skulle få stå längst fram på deras konsert också?! Efter ett förband klev thirty seconds to mars upp på scenen och glädjen, ruset som uppstod var enorm. Det finns inget band som är bättre live än thirty seconds to mars. Det finns inget band som levererar på samma sätt som thirty seconds to mars. Det är inget band som ger så mycket till sina fans som thirty seconds to mars. Så där stod jag hela konserten. Längst fram och var lycklig. Hoppade och fick miljoners blåmärken. Hoppades på att bli vald för att få gå upp på scenen på up in the air, men icke. Den drömmen uppfyller jag en annan dag. 
 
Detta var första gången jag träffade thirty seconds to mars, och det kommer verkligen inte bli den sista. Nästa gång ska jag förbereda mig och våga prata. Nästa gång ska det bli ett roligt fotografi istället för ett vanligt "hej här står vi"-kort som det blev nu. Om jag har tur kommer det inte dröja så lång tid tills jag kommer få träffa dem igen. Aiw har en grafisk tävling där man kan vinna m&g biljetter, så då kanske jag åker till frankrike och ser dem. Vet ni vad som gjorde mig rädd under hela denna helg? Det var att Jared sa på både m&g och konserten att de inte kommer komma tillbaka till Sverige på ett bra tag. Men inte ska man klaga, de var ju faktiskt här i somras och jag kan åka utomlands för att se dem. Jag ska åka utomlands för att se dem, för det finns ingenting finare än att få se sitt favoritband uppträda live. 
 
"I'm proud to be an echelon. We're a family. Not fans - family."
 
2014-03-28 / 22:35:00

Don't you turn around

Idag var en produktiv dag. Ett fint litet möte på ett fik, som avslutades med en lunch min bilbo. Det må inte vara så produktivt men jag har fixat och donat i mitt hem hela eftermiddagen och kvällen. Har flyttat möbler och torkat rent varenda lilla sak. 1 av 4 rum är klara i min lägenhet, resten får vänta till en ny dag gror och det finns kraft.
 
2014-03-26 / 21:37:28

Why'd you bring a shotgun to the party

Hola amigos! Mår bättre än någonsin nu när jag har kommit igång med träningen igen. Mår så prima så. Det enda som fattas nu är ett jobb, eller en vinst på lotto, så jag kan fortsätta tatuera mig. Jobb söker jag varje dag men det är inte det enklaste att få tag på här i jönköping. Men jag ger inte upp hoppet! För jag ska fanemej ha mina tatueringar på min kropp. Det är ett måste inom snart framtid. Dock blir det ändå ett uppehåll i sommar pga jag älskar att bada. Men till hösten, då jäääävlar. 
 
Ser väldigt tråkig ut nuförtiden också, suck.
 
2014-03-22 / 22:53:39

Photoshoot

 
2014-03-05 / 22:20:57

Lost in the city of angels

 
 
2014-02-18 / 15:25:53

Things we lost in the fire

Så jävla förbannad på sj just nu. Vill bara hem men de tre senaste tågen har varit inställda. Sattsar på ett tåg som går 16:50 och hoppas verkligen att det går. Annars måste jag åka via Stockholm och det tar 5 jävla timmar för jag MÅSTE hinna till en handledning imorgon. 

Fast egentligen vill jag stanna här hemma några veckor till.
 
 
 
 
 
2014-02-13 / 19:04:47

Goodbye Jimmy, farewell youth

Idag tänder jag två ljus, i symbolikens syfte. En åt min käre farfar som skulle fyllt 68 år idag. En åt farmors man som mer eller mindre ligger i dödsbädden. Därav alla tråkiga svar, ointresserade intresse att göra någonting, svårt att ge all hjärta till saker. Men vad gör man när någon som har funnits nära en så länge bara försvinner. Vill kunna ge min farmor all kärlek jag bara kan och hoppas hon är okej. Genom alla tårar och sömnlösa nätter har jag lyckats åstakomma att förstört min parsienn, bäddsoffa och skällt på min fina ailou. Det har förstör mig och det förstör allt jag gör. Jag behöver mer kvällar som igår. Bort från allt. Bort från allt elände. I smärtan försöker jag skriva en fruktansvärd rapport. Blir arg och förtvivlad när jag inte förstår hur jag ska skriva så det hela slutar med ännu mera tårar och en skakig erica. Det är såna här tillfällen jag önskar att jag vore hemma. Det bästa kuren är att lägga sig i bubbelbadkaret, lyssna på fin musik och bara blunda. Just nu vill jag ingenting mer än att vara hemma heller, för den delen. Där är dem iväg till farfars grav och tänder ljus. De här ljusen jag har är inte samma sak. Vill kunna säga grattis, jag vill kunna krama min farmor och säga att allt blir bra. Jag behöver intala mig själv att allt kommer bli bra. 
2014-02-12 / 15:35:00

Vegansk vitlöksgratäng med broccoli


 
 
2014-02-04 / 22:08:35

En stannfågel ger sig av

Jag kan ha räknat sekunderna som gick mellan ljuset, och åskans dån. Jag kom på mig själv med att undra för ett ögonblick. Om du var på väg hit, eller härifrån. Det tysta ekot är av ett slag för sig. Det kommer ensamt, om det är nåt att ha. Vad du än gör, ta inga råd från mig. Jag vet, de fungerar inge bra. Jag får liksom ingen ordning på mitt liv. Det kan va så förfärligt, det kan va så bra. Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd. Det kanske var pundigt, det kanske var bra. Jag hörde din röst på en ödslig kyrkogård. Jag måste ha träffat, din frekvens. Diskanten var svagare, diktionen mindre hård. Det var som att tonen, var en väns. Det är lätt att se hur sjuk man en gång var. När såren läker, och regnet känns. Gör din tolkning, häll mig full med svar. Rita figurer, och dra en gräns.

Denna gång ska jag fanemej inte ge upp. Denna gång ska jag klara det jag alltid ger upp med. Denna gång kommer jag må bättre med nya framsteg, tillsammans med underbara possetiva hjälpmedel. Denna gång är jag inte ensam heller, som alla gånger förut. Jag ska kämpa och jag ska lyckas. Ni ska allt få se att jag kan. Jag kan om jag vill.
2014-01-31 / 19:14:29

I see this life like a swinging vine

Vilket underbart väder det är ute! Snöar väldigt mycket och fint. Idag har jag faktiskt städat hela min lägenhet, då jag får besök hela helgen. Blir massa mys! Lyckades till och med få upp ett par gardiner i köket som bara låg. Det är en fiiiin känsla i mitt hem nu, åh, blir så glad! 
 
Tanken var att lägga upp en gif också men min dator vill inte sammarbeta.
2014-01-30 / 23:15:59

Thunder and lightning are crashing down

Akademin, akademin, bongo, akademin. Så har den senaste veckan sett ut. Har även spenderat väldigt mycket tid tillsammans med fina vänner på stan i form av massvis god mat. Har aldrig varit lyckligare, samtidigt som jag mår som jag brukar. Är så otroligt glad över att jag har min lilla kanin till sällskap när nätterna blir långa och tråkiga. Mer än så kan jag inte uppdatera er med. Klippte lugg på mig själv fem minuter innan jag skulle dra till förfest igår, men det är ingen big deal. Det är typiskt mig.
 
 
2014-01-24 / 22:50:04

Sunshine & city lights

Dags för lite uppdatering. Bytte tillbaka till min gamla design. Denna känns betydligt fräschare än den andra. Det är inte bara designen jag har bytt tillbaka. Jag försökte bli blond igen igår & idag. Jag vet inte om jag kan kalla mig blond för nu är håret blå/grå/blond men jag gillar det! Det får vara som det är helt enkelt. Tycker jag lyckades väldigt bra eftersom jag gick från skrikrött till det blonda. Typical Erica är att jag inte klarar av när det är gula skiftningar i håret, vilket det såklart blev från det röda. Men nu är det kallt! Lite gult här och där men det får jag helt enkelt leva med. Mitt löshår håller på och färgas till denna blå/grå/blonda färgen jag har i mitt hår så får se om jag lyckas få håret i samma nyans. Funderar på att trotsa löshåret helt för jag gillar mitt hår som det är! Hur många gånger har jag sagt det? Händer knappt aldrig. Håret är långt för att sitta på mig och längden är kvar efter all blekning! Dock försvann min långa lugg, men den växer så snabbt så.